hugger i sten

det var längesen jag var såhär ledsen. gråtit så mycket. men varför är jag inte förvånad? i över en veckas tid hade jag sett fram emot en dag, idag. idag skulle vi ha först en mysdag för att sedan festa till det lite grann. sådär som vi inte gjort på länge. varför är jag inte förvånad när det jag ser fram emot, ställs in?



"Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0