the midnight express

ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. jag känner mig vilse och missförstådd. allt jag gör blir bara fel, och jag sjunker längre och längre in i de depressiva mönstrena. jag vet att jag vantrivs här, men vad ska jag göra. mitt jobb, min kärlek - det finns här. jag tror jag var gjort för någonting större än att bo och "leva" här.

jag hatar ensamheten, men ensamheten verkar älska mig. den förföljer mig vart jag än går, och lämnar aldrig min sida. jag pratade med en vän för någon vecka sedan. vi verkligen pratade. och hon ville att jag skulle gå och prata med någon, eller göra något så att jag blir gladare. hon kallade mig, deprimerad. vad vet jag, det kanske jag är, kanske inte?

ibland kriterierna för en depressionsdiagnos måste minst fem av de nedanstående symptomerna ha känts under de senaste två veckorna:

jag kan ju med en kort eftertanke verifiera att jag har känt minst 5 av de symptomerna under de senast två veckorna - snarare i flera år. bara att de utvecklats mer under, det senaste halvåret eller så?

egentligen är jag en väldigt glad, trevlig och energisk tjej. men när tankarna väl kommer på - vem förstörs inte då?